oj oj här var det visst ett tag sedan jag skrev.
både jag och Duchess har ju börjat skolan och vi båda tycker att det är jättekul. på skolan finns det 70 platser i hundstallet och allt som allt ca 100 hundar. och duchess delar plats med zelda, som är en bladras på portu/cocker och de tycker verkligen om varandra. kan vara lite jobbigt när vi är ute och går ibland speciellt eftersom Duchess alltid vill gå längst fram och det klarar hon bra, men att gå bakom zelda är väldigt jobbigt. och då är det ju självklart det vi gör. annars drar hon inte i kopplet när vi är ute och går. eller jo det kan hon göra om det kommer någon på cykel, men vi har med korv och klicker på varje promenad så det går mycket bättre med det.
vi har ju också flyttat till smålandsstenar till en liten etta. och det verkade vara en liten förändring för duchess för hon började att kissa inne på natten och vakna två gånger på natt. så jag spärrade av lägenheten lite, och varje gång jag hörde att hon vaknade gick jag ut med henne, efter några dagar när hon bara vaknade en gång per natt ropade jag upp henne i sängen ist och då somnade hon om. och nu har det gått en vecka utan avspärrningar och hon sover hela natten. eller ja någon gång vaknar hon och hoppar upp i sängen, jag märker oftast inte när.
jag har också försökt hitta lite bra skogsrundor. här om dagen var jag ute och gissade mig fram lite, och lyckades hitta en jättebra runda på ca 30 min. men igår när jag var ute skulle jag försöka hitta en lite längre runda. jag fick vända två gånger, som tur var tog det bara 15 min allt som allt, men jag gick och gick och hamnade tillslut på en grusväg och jag visste inte alls var jag var, jag hade inte med mig mobilen eller något sånt, men jag gick åt det hållet jag trodde var rätt (då hade vi gått i ca en timme) efter ett tag kom vi ut på en asfaltsväg, still no clue in what direction my appartment was, men gick åt det hållet som kändes rätt. and guess what? jag kom hem och hade hittat en ny jättebra runda som jag ska börja springa om några dagar :) men det var ändå lite läskigt att bara gå och gå och inte vara helt hundra på om man går åt rätt håll eller om man måste vända och gå hela vägen hem igen.